Jag sitter nu helt ensam på jobbet utan någon att prata med. Det är lite skämmande. En liten förvirrad tanke har börjat ta form i mitt huvud. Längst där inne börjar en tanke ta form. Det började i morse när jag åkte till jobbet. Det kanske är det här som är slutet? Det finns inget folk på tunnelbanan länge. Vagnarna skrammlar tomma. Gatorna är tomma. Inga bilköer, ingen rusning. Till och med min maillåda på jobbet ekar tom, som en vittnesbörd om att ingen längre finns på andra sidan. Tänk om alla har åkt bort och aldrig mer kommer tillbaka? Jag tänker mig att sommaren går över till höst. Träden kommer skifta färg till alla nyanser mellan gult och rött men det fortsätter att vara helt dött i trafiken, på tunnelbanan och på gatorna, restaurangerna, parkerna, torgen. De vackra löven kommer sedan falla tyst och jag fortsätter med att inte möta någon när jag går ut på gatan. Snön faller sedan lätt i början av december och staden fortsätter vara tyst och stilla, utan liv. Tänk om de inte kommer tillbaka?
3 kommentarer:
Nu börjar du låta deppig gubbe. Ryck upp dig. Snart är det höst och då är alla män i skor och kvin i skor tillbaka på tun el banan. Min Bloglines funkar apbra, kan det inte vara dina feeds som är dåliga? Kram på dig.
Ja, lite deppigt var jag igår. Tack för stödet oscar. Idag är det mycket bättre, ska till Skansen ikväll och kolla på Laleh och Stefan Sundström. Det blir skoj.
Ja, det verkar onekligen som det är något fel på min åtkomst till bloglines. Jag sitter på hemlig ort, alltså inte hemma. Adressen kanske är spärrad i brandväggen där jag sitter just nu? Verkar troligt...
Skicka en kommentar