Inget köp av lgh vid Mariatorget

Jag var en vägg ifrån att jag köpte lägenheten vid Mariatorget. Bra pris, bra avgift, bra ekonomi i föreningen, fin trädgård på gården och bara jag och en tant kvar i budgivningen men... Ja, varför köpte jag inte? Jo, jag tyckte att sovrummet var lite väl stort, lika stort som vardagsrummet och lägenheten låg mot nordväst en halv trappa upp det låg lite mörkt till. Det hade jag dock kunnat leva med men den avgörande faktorn var lite mer komplicerad än så. Det handlade nämligen om en vägg. Köket var okej men lite litet. Tänkte därför kolla om det gick att ta ner väggen mellan köket och vardagsrummet för att få plats med matplats och få en mer öppen planlösning. Det visade sig att det inte var så lätt att ta bort innerväggar i ett hus från 1928. Mäklaren ville inte ta på sig att säga att man kunde ta ner väggen, inte ordföranden i föreningen heller. När sedan en byggnadsingenjör på Stadsbyggnadskontoret inte heller ville säga om man kunde ta ner den lilla väggen gav jag upp! Det var inte meningen att jag skulle ha den där lägenheten helt enkelt. På köpet fick jag reda på allt om huset. Vilka material det var i golv och tak. Hur bjälkarna gick och hållfasthetsberäkningar på hela huset. Men vad hjälper det när ingen vi ta på sig något ansvar? Mäklaren menade att det är väl bara att köpa och sedan prova. *rys* nej tack! tänkte jag. Tanten jag dudade emot fick den… och det känns bra. Pån’ igen med visningar på söndag! Skam den som ger sig! :)